Vid ett stormigt möte med kommunfullmäktige i Skinnskatteberg i måndags beslutade fullmäktige att tilldela kommunstyrelsen en anmärkning för bristande styrning, ledning uppföljning och kontroll i samband med frågan om arvodesutbetalningar till kommunstyrelsens ordförande. Bakgrunden är som de flesta vid det här laget vet att kommunstyrelsens ordförande, det populistiska folkpartistiska kommunalrådet Carina Sándor under 2015 fick ut och tog emot 62 500 kronor för mycket i arvoden. Dessa utbetalningar var i direkt strid med ett utslag i förvaltningsrätten i Uppsala. Tidigare felaktiga utbetalningar rättades inte. De felaktiga utbetalningarna fortsatte. Inget beslut om rättelse fattades. Detta är domstolstrots. Juristprofessorn Olle Lundin skriver om kommunalt domstolstrots:

”Medborgarna måste kunna lita på att myndigheterna följer gällande rätt och domstolsbeslut. Detta är grundläggande för medborgarnas förtroende för den offentliga förvaltningen. Kommunalt trots kan urholka respekten för hela rättssystemet. Varför ska en medborgare respektera lagregler när en kommun inte gör det?”

Fullmäktige ansåg att detta var så allvarligt att kommunstyrelsen tilldelas en anmärkning. Om kommunstyrelsen anser att det är någon eller några tjänstemän i förvaltningen som bär skulden blir det kommunstyrelsens sak att utkräva ansvar av dessa. Kommunchefen Nima Poushin som har tagit på sig ansvaret för felaktigheter i förvaltningen är förstås en av dessa. Hans förordnande går ut i höst.

Slutligen ska till denna sorgliga historia läggas att kommunalrådet Sándor också har polisanmälts för olovligt förfogande då hon tagit emot de felaktiga utbetalningarna och inte varit i god tro. Återbetalning skedde först sedan kommunrevisionen börjat ta itu med saken och nio månader efter den dom i förvaltningsdomstolen som kommunen struntat i.

Praeterea censeo

Fascistkramare borde skämmas. Och avgå.

Till detta kan noteras att Sverigedemokraten Johan Hådén i fullmäktige påstod att jag i min blogg brukar uppmana Carina Sándor att avgå. Det verkar som han känner igen sig.

 

Henry Bäck