Här nedan finns Jonas Sjöstedts sommartal i Umeå den 19 augusti i fulltext. Kan också hittas som pdf-fil under länken http://www.vansterpartiet.se/images/stories/Sommartal.pdf

Jonas Sjöstedt Sommartal Umeå 2012,
det talade ordet gäller

Välkomna hit till Gammlia och Umeå

Det här är mitt första sommartal som partiledare och det känns extra roligt att få hålla det här i

Umeå bara några kvarter ifrån där jag själv har bott. Jag har bott på många platser i Sverige

och i andra länder men Umeå är den stad jag har bott i längst och som är hemma för mig. Det

är hit jag kommer när jag kommer hem.

Umeå är en av Sveriges mest expansiva städer och en av de få i norra Sverige där

befolkningen ökar. Här finns ett framstående universitet, ett stort universitetssjukhus och

framgångsrika exportindustrier. Här finns ett rikt kulturliv.

Umeå är också vänsterns stad. Här styr en majoritet av Socialdemokrater och Vänsterpartister

i gott samarbete. Vi i Vänsterpartiet har över elva procent av rösterna i kommunalvalet och vi

gick fram rejält i valet 2010. Det märks i kommunalpolitiken. Enligt lokaltidningen VK:s

utvärdering så har Vänsterpartiets politik stort genomslag och vi gör tydliga avtryck som

påverkar umebornas liv.

– Här återtas driften till kommunen av äldreomsorg som hade lagts ut till Carema. Umeå

sa hej då till riskkapitalbolagen i äldreomsorgen

– Här erbjuder kommunen arbetslösa unga riktiga arbeten med kollektivavtal och

möjlighet att kvalificera sig för A-kassa. När regeringen sviker de unga och bedriver

en politik som gör dem arbetslösa går kommunen in och satsar för att hjälpa dem.

– Här satsas det på miljövänlig kollektivtrafik, elbussar och nya järnvägslinjer öppnas

– Stora satsningar görs på ett levande kulturliv i Umeå

– I Umeå kommun sker ett mycket aktivt arbete för ökad jämställdhet mellan kvinnor

och män.

Så ser det ut när vänstern styr. Listan över framgångsrik vänsterpolitik i Umeå kan göras

längre. Det innebär inte att vi är nöjda, vi har mycket kvar som vi vill rätta till och göra bättre.

Men i Umeå har vi kommit en liten bit på väg i att förverkliga Vänsterpartiets visioner. Till

det kan läggas att kommunen har en mycket god och välskött ekonomi.

Men för att lyckas med att få unga i arbete och ta bort vinstintresset i välfärden behövs det en

annan politik på riksnivå. Ska vi minska inkomstklyftorna mellan kvinnor och män och bli en

föregångare på klimatområdet på allvar så behöver vi en ny regering i Sverige. Efter valet i

2014 vill vi inte bara styra och bedriva vänsterpolitik i kommuner som Umeå, då är det hela

Sveriges tur.

Eftersom det här är mitt första sommartal har jag följt de andra partiledarnas sommartal lite i

extra noga i år.

Igår talade statsminister Reinfeldt i Gustavsberg utanför Stockholm. Han leder en trött

regering som lider av idétorka och där partierna driver åt olika håll. Reinfeldt hade inte många

positiva besked som kan minska arbetslösheten eller utsläppen av växthusgaser. Att satsa på

ny infrastruktur är nödvändigt, men tunnelbana till Nacka förslår inte långt för den som vill

utveckla hela Sverige. Reinfeldt vill sänka bolagsskatten. Men problemet med bolagsskatten i

Sverige är inte att den är hög, för det är den inte i internationell jämförelse. Problemet är att

reglerna är så fulla kryphål att flera stora företag som gör miljarder i vinst betalar ingen eller

nästan ingen skatt. De kryphålen borde täppas till, självklart ska även vinstrika företag betala

skatt.

Vice statsminister Jan Björklund talade häromveckan i Göteborg. Han budskap var att det är

dags att satsa för framtiden. Hur ser då Jan Björklunds framtid ut? Björklund vill se tåg som

går i 250 km i timmen på befintliga spår. Grattis Jan, framtiden är redan här. SJ:s nya

snabbtåg SJ 3 000 har en kapacitet på de hastigheterna. Problemet är att den regering där

Björklund ingår har investerat så lite i järnvägen att spåren är så omoderna och så igenkorkade

av trafik att tågen inte kan köra så fort. Björklund verkar ha kommit på nu att tågen måste gå i

tid och att det kräver investeringar. Det har tågresenärerna och vi i Vänsterpartiet vetat länge.

Om vi hade fått bestämma så hade vi redan investerat för fullt i att bygga nya spår och

renovera gamla. Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå skulle vara på gång att byggas.

Slitna gamla banor som Bohusbanan skulle rustas upp. Hamnbanan i Göteborg – avgörande

för svensk export – hade byggts ut. Järnvägen i Bergslagen hade rustats upp för att klara

transporter för de gruvor som ska öppna. Att satsa på järnvägen skapar arbete, det ger ökad

konkurrenskraft och bättre miljö. Det är en del av att investera oss ur krisen.

Jan Björklund avvisade i sitt tal tanken på att bygga särskilda spår för snabbtåg i Sverige. Det

borde han inte göra. Med snabbtåg kan fler välja bort flyg och bil. Gamla spår frigörs för gods

och regionaltåg. Men så framtidsinriktade är inte Björklunds visioner. Men vad kan man annat

vänta? Jan Björklunds politik verkar ligga 25 år efter verkligheten. Han vill bygga ny

kärnkraft när vindkraften är billigare. Han vill gå med i Nato när Natos fiende är borta. Han

vill gå med i euron när den håller på att rasa samman. Allra allvarligast är dock att vi har en

vice statsminister som genom sina resonemang visar att han inte har begripit klimatfrågans

allvar och vilka satsningar på framtiden som den kräver. Efter valet 2014 ska vi ändra på det.

Då ska Sverige bli en föregångare på klimatområdet.

Även Jimmie Åkesson har sommartalat, i Sölvesborg. Med trist förutsägbarhet flirtade han

med en främlingsfientlig opinion och talade om hotad svenskhet. Men han talade också om

vinster i välfärden. Det är oklart vad Sverigedemokraterna vill i frågan. Åkesson angrep

Vänsterpartiets tydliga förslag om att förbjuda vinstslöseriet i välfärden. Förslaget fick honom

att anklaga mig för att ha en ”inskränkt tankevärld”. Om det är inskränkt att vårda

skattebetalarnas pengar och förbättra välfärden, vad är det inte då att kategoriskt döma ut

människor från andra länder och kulturer och förakta den rikedom och mångfald som vårt

samhälle bygger på?

SD är inte bara är ett främlingsfientligt parti. Efter två år i riksdagen kan vi se att partiet

konsekvent röstar för borgerlig politik när det gäller. Jimmie Åkesson och hans parti vill

tvinga kommunerna att tillåta privatiserad äldreomsorg genom ny lagstiftning. Umeborna och

andra som genom demokratiska val har valt bort Carema och Attendo ska tvingas att tillåta

riskkapitalbolagens profitörer i äldreomsorgen. Åkesson tävlar med Reinfeldt om att vilja

genomföra nya skattesänkningar som främst gynnar välavlönade män. Sverigedemokraterna

vill gärna framställa sig som arbetarnas, de lågavlönades och pensionärernas vän. Men när det

kommer till kritan är SD regeringens dörrmatta som garanterar att orättvisorna ökar i Sverige.

I Almedalen lade Vänsterpartiet fram en konkret modell för hur vi ska se till att vinstintresset

försvinner från skola, äldreomsorg och sjukvård. Vinstsyftet ska inte få styra välfärden. Vi ska

garantera likvärdig välfärd över hela landet. De miljarder som idag går till riskkapitalbolagens

vinster i skatteparadis ska gå till bättre kvalitet, fler undersköterskor och fler lärare. Det

handlar om många miljarder varje år, pengar till tusentals arbeten som vi skattebetalare har

betalt för. Istället för att berika miljonärer som smiter från skatt ska de gå dit de var avsedda.

En del har sagt att det inte är möjligt att få bort vinstslöseriet i välfärden. Vi har visat att det är

fel. Det låter sig göras och efter valet 2014 ska riskkapitalbolagen bort ur välfärden. I sak har

ingen kunna bemöta vår modell. Den är både realistisk och genomförbar. Men vilka är det

som är ute i debatten och försvarar riskkapitalbolagens vinster? De politiker som är för privata

vinster i välfärden ligger ganska lågt. Kanske inser de att de saknar folkligt stöd i frågan.

Istället är det företrädare för de kapitalintressen som gör vinsterna som hörs i debatten. De

försvarar sina profiter. Det påminner mig allt mer om den politiska debatten i USA.

Jag bodde i USA för några år sedan och följde då den amerikanska politiken med stort

intresse. En av de viktigaste frågorna i den amerikanska debatten är den om sjukförsäkring.

Miljoner amerikaner saknar en bra försäkring och det är inte ovanligt att bristen på skydd vid

sjukdom orsakar en för tidig död eller personlig ruin.

När någon söker ett nytt jobb är en av de viktigaste frågorna vilket försäkringsskydd jobbet

kan ge en själv och ens familj. USA:s privata system för sjuka har enorma brister och kostar

betydligt mer per person än den svenska sjukvården. Ända har det varit så svårt att reformera

systemet. Orsaken är att stora företag vinner på att ha det kvar. Med aggressiv marknadsföring

och kampanjbidrag till politiker har man lyckats påverka de politiska besluten.

Det har fortfarande inte gått så långt i Sverige, men det finns tendenser till det. De

riskkapitalbolag som gör miljardvinster på våra skattepengar börjar ge sig in i den politiska

debatten på allvar. De värvar politiker med stora kontaktnät som företrädare och debattörer.

Ofta är det tidigare rödgröna politiker som får i uppgift att ge sig in i debatten och trycka på

det egna partiet. En av Reinfeldts egna rådgivare på området har värvats direkt ifrån

vårdbolagets Attendos styrelserum.

Vi vet att det finns ett starkt stöd för en välfärd fri från vinstintressen. Det är därför det är ett

problem när privata vinstintressen blir en sådan maktfaktor i politiken. Det blir bolagens

vinstintresse och inte väljarna som styr vart skattepengarna ska ta vägen. Det kan vi som

Vänsterparti aldrig acceptera.

Frågan om vinster i välfärden är därför också en demokratifråga, en fråga om vilka intressen

som styr samhällsutvecklingen. Vi vill att demokratin ska styra, att väljarna ska kunna

påverka och kunna ställa ansvariga till svars när det brister. Vi vill att personalen ska ha

inflytande och meddelarfrihet på sina arbetsplatser.

Våra argument mot privata vinster i välfärden är starka. Vår modell ger tusentals nya jobb när

pengarna används rätt. Vi vet att personaltätheten är högre och att fler har rätt utbildning i de

verksamheter där vinstintresset inte styr. Vi vet att de osäkra anställningarna är fler hos

riskkapitalbolagen. Detta är tunga argument som i grunden handlar om kvalitet och om att ta

ansvar för skattepengar. Men vi ska också vara ödmjuka inför att även det offentliga brister

ibland. De bristerna ska vi göra allt för att rätta till med bra personaltäthet, trygga

anställningar och rätt utbildning för de som arbetar. Icke vinstdrivande alternativ, inflytande

från de direkt berörda och verklig valfrihet är en viktig del av vår politik. När villkoren och

lönerna förbättras i välfärden förbättrar vi också arbetsvillkoren för hundratusentals kvinnor

som arbetar där.

Privatiseringarna låter kortsiktiga vinster styra över avgörande delar av våra liv som

utbildning, sjukvård och äldrevård. De privata aktörerna satsar där de kan göra störst vinst.

Det är inte i glesbygd och landsbygd. Vi vill ha en politik som ger likvärdig service över hela

i Sverige. De tre privata vårdcentraler som har etablerats här i Västerbotten ligger i Umeå där

tillgången på sjukvård redan är god och där länets friskaste, rikaste och yngsta befolkningen

bor. Samtidigt genomförs orimliga neddragningar av akutvården i inlandskommuner. Så ser

privatiseringarnas logik ut. Detsamma gäller apoteken där det är oklart vad som sker med de

privatiserade apoteken i glesbygd nästa år. Grundläggande service som sjukvård, apotek och

en bra likvärdig skola är en viktig del av en politik för att hela Sverige ska leva. Det är ett

samhällsansvar och alldeles för viktigt för att lämna över till riskkapitalister.

Istället för att investera i hela Sverige genomför regeringen dyra och verkningslösa satsningar

som sänkt restaurangmoms. Annie Lööf verkar tro att det går att äta sig ur en kris och den

idén tycks ha spridit sig både till hennes eget departement och till Tillväxtverket. Men medan

centerpartiet ägnar sig åt att försöka reda ut krognotorna så ska vi i vänstern utveckla vår

politik för att Sveriges landsbygd ska leva.

Frågan om privata vinster i välfärden är en självklar valfråga för Vänsterpartiet. Idag lägger vi

också fram det som kommer att bli en andra huvudfråga för oss inför valet, tryggheten på

jobbet och rimliga anställningsvillkor.

Det handlar om unga som inte kan få fast jobb – om de kan få jobb överhuvudtaget.

Merparten av de unga kvinnor som har arbete idag har inte ett fast arbete. Det handlar om att

fast anställd personal ersätts med anställda från bemanningsföretag. Det handlar om alla de

som inte kan planera sin framtid därför att timvikariat och visstidsanställningar är det enda

som man kan få år efter år. Det handlar om alla de arbetstagare som kommer hit från andra

länder och som utnyttjas hänsynslöst med låga löner och långa arbetstider på svensk

arbetsmarknad.

Otryggheten breder ut sig på arbetsmarknaden, vi ska vara utbytbara och flexibla. Det passar

regeringen och arbetsgivarna bra. Men det är många som betalar priset för denna utveckling.

Hur ska vi kunna få inflytande och ansvar på vårt arbete om vi inte vet om vi får vara kvar

nästa månad? Hur ska unga människor kunna planera sin framtid och få en bostad utan fast

arbete? Vilka löntagare vågar säga ifrån mot chefen om samma chef avgör om man har arbete

nästa vecka? Otryggheten griper omkring sig. Med en sönderslagen A-kassa och en försvagad

sjukförsäkring är priset högt för den som hamnar utanför. Den verkliga utsattheten är bara ett

telefonsamtal eller brev bort.

Löntagarnas position har försvagats i flera år. Vinstens andel av produktionsvärdet ökar.

Mindre av det vi arbetar ihop går till löner – mer till vinster. Arbetslösheten är hög. Andelen

fackligt anslutna minskar i flera grupper av löntagare. Arbetsmarknaden är allt mer

arbetsgivarnas – företagens marknad. Löntagarna är i underläge. Med det verkar vår regering

vara ganska nöjd. Vi är inte nöjda. Vi vill att människor ska ha arbete, men också att de ska ha

trygga och meningsfulla arbeten som de kan ha inflytande över.

På andra sidan älven ligger Volvo lastvagnars fabrik i Umeå, det är min gamla arbetsplats. De

senaste månaderna har det pågått en konflikt mellan företaget som absolut vill ta in

bemanningsföretag i produktionen och facket som inte ser något behov av det. Men företaget

har valt att köra över facket. Bemanningsföretagen ska in i produktionen till varje pris. Det är

inte billigare för företaget och det har skapat en tydlig konflikt med de anställda. Med

bemanningsföretag försvagas löntagarna som kollektiv, arbetsmiljön blir sämre och

arbetsplatsen blir tystare. Men företaget vill snabbt kunna göra sig av med folk. Vi menar att

de nya anställda är värda samma trygghet som de gamla.

På Ålö maskiner som tillverkar frontlastare utanför Umeå tog företaget in anställda från

bemanningsföretag några månader efter att ordinarie anställda hade sagts upp.

Bemanningsföretag fick ersätta ordinarie personal. Det här sker i allt fler branscher. Det gäller

också i tjänstemannayrken. Allt fler av landets journalister erbjuds bara jobb på

bemanningsföretag eller tvingas skaffa F-skattsedel. Myndighetsutövning lades ut från

skolverket på bemanningsföretag för att hantera det nya systemet med lärarlegitimationer. Så

urholkas principen om den direkta anställningen och det trygga arbetet. Vi ska alltid vara

utbytbara och flexibla.

Men så här behöver det inte vara. Vi vill öka det fackliga inflytandet på området och vi vill att

facket ska kunna lägga in sitt veto mot bemanningsföretag – något som inte EU vill ska vara

tillåtet. Vi vill begränsa tiden för hur länge man kan ha inne anställda från bemanningsföretag

på en arbetsplats och vi vill ha ett skarpt förbud i lagstiftningen mot att säga upp fast anställd

personal för att ersätta dem med bemanningsföretag.

Självklart måste arbetsgivare kunna ta in vikarier och tillfälligt anställda vid arbetstoppar.

Men idag missbrukas tillfälliga anställningar och timanställningar långt utöver det. När

anställda går från den ena osäkra anställningen till den andra på samma arbetsplats i åratal har

något blivit fel. Då har man börjat gå runt att vanlig fast anställning ska vara det normala.

Därför vill vi strama upp lagstiftningen, stärka löntagarnas rättigheter och ta bort

anställningsformen allmän visstid.

När unga vänsterpartister som är fackligt aktiva i Hotell och restaurang har kontrollerat

förhållandena på restauranger i Stockholm har de sett hur illa det kan vara på svensk

arbetsmarknad. De har stött på personal som får 30 – 40 kronor i timman och som arbetar

alldeles för många timmar i veckan. En del arbetsgivare låter dem bo på arbetsplatsen eller

har tagit deras pass för att göra dem rättslösa. Det handlar om anställda från andra länder som

har fått komma hit med ett erbjudande om arbete. Väl här har de fått betydligt sämre villkor

än utlovat.

De kommer från länder utanför EU eller de tvingas hit i eurokrisens spår från andra EUländer.

De städer, lagar mat, kör lastbil eller arbetar på bygge. Många av dem utnyttjas

hänsynslöst. Regeringen gör inget för att stärka deras rättigheter, tvärtom har de skapat regler

som gynnar denna sociala dumping och exploatering. Vi tycker inte att det är okej att man

arbetar 70 timmar i veckan i svenska restaurangkök eller att man får ett par tusen i månaden

för att köra lastbil här. Det är dåligt därför att det diskriminerar och utnyttjar dem som arbetar.

Det är dåligt eftersom det pressar tillbaks villkoren för alla löntagare i de branscher som

berörs. Det är dåligt eftersom det missgynnar seriösa företag som följer spelreglerna och

eftersom staten går miste om hundratals skattemiljoner. Det är dåligt eftersom det ställer

löntagare från olika länder mot varandra när vi grunden har samma intressen.

Det går att vända den här utvecklingen till något bättre. Det går att kontrollera lön och

arbetsvillkor. Det går att kräva kollektivavtal. Det går att införa bättre kontroll av

underleverantörer. Det går att skärpa reglerna för F-skattesedlar och utländska

bemanningsföretag. Det går att avskaffa statens eget system för lönedumping, FAS 3, och

istället ge arbetslösa utbildning eller arbeten med riktig betalning. Problemet är att vår

regering inte vill – inte att det inte går. Vi kommer att lägga förslagen om hur det ska gå till. I

Vänsterpartiet ska vi lyfta fram de dåliga, men också de goda, exemplen. Vi är partiet som

står för trygga jobb. Med max hundra kronor i A-kasseavgift för alla och avdragsrätt för

fackavgiften ska alla ha råd att vara med i både fack och A-kassa.

Regeringen talar om arbetslinjen. Men inga vackert tal kan dölja att de har misslyckats

grundligt. Arbetslösheten är förfärande hög och antalet långtidsarbetslösa har ökat. Det är

regeringens största misslyckande och det hjälper inte att de försöker trixa med siffrorna

genom att tala om antalet sysselsätta i absoluta tal. Otryggheten gav inte fler jobb, den gav

bara mer otrygghet.

Vi kan bättre, vi har en riktig arbetslinje med gröna investeringar för nya arbeten, bättre

yrkesutbildning och fler anställda i välfärden. Vi har en ekonomisk politik med målet att få

fler i arbete. Vi har också politiken för trygga jobb, heltider och fasta anställningar. Det är en

arbetslinje värd sitt namn.

Vi behöver en ny regering efter valet 2014. Men vi behöver också en ny kurs för politiken. Ett

starkt Vänsterparti är garanten för en ny politik för arbete, välfärd utan vinster, för en offensiv

klimatpolitik och för ökad jämlikhet mellan kvinnor och män.